Att leva nära någon med psykisk ohälsa kan vara förknippat med oro, smärta och maktlöshet. Är det möjligt att själv må bra om ens förälder, syskon, barn eller partner mår dåligt? Som anhörig är det lätt att ta på sig andras smärta och lägga allt ansvar på sig själv. Men den som är anhörig behöver också få utrymme att hantera sina känslor och reaktioner.
Hur ska man veta när har man gjort tillräckligt och när behöver man släppa taget?